Rom hägrar och efter glassen kommer den anala fasen

Jag kan inte komma på något som jag älskar så mycket som att planera för en resa. Det roligaste är givetvis det månadsvisa planerandet av vilka museér som har roliga utställningar, vilka katedraler, landmärken och antika lämningar som ingår i mitt personliga urval av "måste-ses". Eller för den skull vilka tempel som är värda att klättra till, vilka djur man ska skydda sig mot i den tropiska regnskuggen och vilka snorklingsmöjligheter det finns runt Ko Tao. Här kan man med ett kontrollfreaks nördiga iver stryka och lägga till troliga favoritställen allt eftersom. Det månadsvisa planerandet av resor börjar innan själva resan fastställts och handlar om rent bulemiskt frosseri - vissa surfar porr andra upplevelser av resmål. Det handlar om att få en överblick över vart jag vill - se filmer om ett resmål, googla det, ta alla chanser att hitta färgbilder i böcker och reseguider och på nätet, bläddra i gamla nummer av Vagabond. Denna fas är ren och skär ohämningslös hjärnlyx och allt är tillåtet...matlagning i landets kulinariska tecken, dagdriveri, dagdrömmeri och etnisk musik. Inget är skamligt och inga krav eller ultimatum har ställts upp.

Jag befinner mig fortfarande i den oerhört sköna fasen beskriven ovan när det gäller min resa till Rom om tre veckor. Jag har bjudit över mamma och Erika imorgon för att planera - det vill säga jämföra våra höga förväntningar på den eviga staden över italiensk glass. Vi ska frossa i orimliga visioner och ge varandra fjärilar i magen.

Flera veckor innan resan börjar jag göra listor på trivialiteter som vilka kläder jag ska packa så att man matchar sig själv någorlunda och har lagom mycket kläder med sig så att det ändå finns plats i väskan för eventuella fabulösa inköp. Jag inser att det kan tyckas vara ytligt och lite kontrollfreakigt att planera en outfit för varje dag, men då får man inte bortse från det praktiska och småsnuskiga faktumet att jag planerar att använda tröjorna med olika nederdelar och olika assocearer så att det ser ut som att man har ett större urval av kläder än vad man i själva verket tryckt ned i miniresväskan. Detta är egentligen den lite glammigare och mer socialt accepterade varianten på att vara fjortis på en rockfestival och envisas med att vända underkläderna ut och in dag efter dag för att det är mer rock att vara spontan och resa utan packning.

Sedan, i den anala slutspurten, så handlar det om överlevnad när resedrömmandet ska manifesteras i fysisk form - när måste jag vara på flygplatsen, när går tåget till Kastrup, har jag växlat pengar? Och fast att jag vet att jag gjort det jag ska - att jag minsann inte tänker svika denna resan heller- så gäller bara en sak...dubbelkolla!

Vad är det som gör ett lyckat reseplanerande? Jag röstar på en syntes av storslaget reseromanticerande och spontan lystnad i kombination med ett rent praktiskt freudianskt pedanteri!