Viva den spanska matkulturen

Riktigt bra stadssemestrar handlar om konst och mat, så är det bara. Har du haft en riktigt bra semester, kan du redogöra för vad du åt, varenda dag, för- och efterrätt. Jag tycker att turistmage är utmärkt ord som borde beteckna det tillstånd som vi befinner oss i när vi mätta på nya intryck och upplevelser, slår oss ned på ett bord på en tapasbar eller kvarterskrog och kommer till den konklusionen att allt på menyn får munnen att vattnas och att till denhär platsen kommer jag ju inte tillbaka till fler gånger så då är det väl lika bra att beställa både crepes och glass till efterrätt, för annars får jag ju åka hem utan att veta vilket som var godast. Om någon ber mig berätta om Madrid så hör jag mig själv säga: "Ja, det finns ju helt fantastiska konstmuséer och härliga parker, men det bästa med Madrid var maten."

För jag önskar, önskar, önskar att jag levde i en stad som hyllar maten så mycket som de gör i Madrid. Och flottiga "churros" med choklad i all ära - men det är ändå de fantastiska nyttiga och hippa organiska restaurangerna i Madrid som verkligen får salivet att översvämma munhålan. På "Viva la Vida" serveras en vegetarisk bufée som kan få den finaste oxfiléen att påminna om ett unket isterband. Filodegsrullar med spenat och något som påminner om kaviar till smaken men inte är det, falafelbullar-to-die-for, coucoussallader, bakade grönsaker med getost - åh - det är helt fantastsikt gott och till det färskpressad juice med ananas och "higos" som jag fortfarande inte vet vad det är för någon frukt eller grönsak. Och på "Bio-Tika" äter vi en Menu del Día till lunch och är inte det en treat - för runt tio euro äter man, tack vare den fantastiska siestan som gör att spanjorerna äter sitt huvudmål vid lunchtid, en vällagad trerättersmeny på väldigt många restauranger i Madrid.

Sista kvällen äter jag en sallad med mozarella och ansjovis till förrätt och grillad lax med krispigt stekta grönsaker till huvudrätt och sköljer ned det med vitt vin. Jag avslutar med en underbar chokladmousse med flortunna flarn som aldrig tar slut på tallriken - det låter nog motbjudande men det flöt mystiskt nog hela tiden ut mer och mer choklad på tallriken som om jag parkerat tallriken på urkällan till chokladmoussen eller av misstag hamnat mitt i sagan "Bord duka dig". Vi avslutar med ett par Mojitos på en bar av den äldre och underbart kaklade modellen.

Det är mot min vilja som jag tar plats på planet och lämnar en sådan kulinarisk plats.

Och jo, just det. Prado-muséet var fantastiskt, liksom Guernica och en fotoutställning på Centro Arte del Reigna Sofia. Det var skönt att ta igen sig i Parque del Buen Retiro och det var roligt att se uppsättningen av "Troilus och Cressida" som min väninna Kristina skötte ljuset till. Jag shoppade också en svart liten klänning i Chueca och köpte en snygg solfjäder på "El Rastro", den väldigt trevliga marknaden på söndagarna och där åt vi förrästen en saftig och god chokladkaka på en tapasbar...inte för att allt handlar om mat eller så...Viva la vida. Viva la comida.