Spa och fattigdom i Riga

Det räcker med att, med gamla stans pittoreska charm i ryggen, ge sig över floden och in ibland marknadsstånden i hangarbyggnaderna på Rigas centrala marknad, för att flyttas tillbaka tjugo år i tiden. Här säljes allt ätbart av runda tanter med spetsar eller sjalar på huvudet och pälsmössa efter pälsmössa vaggar runt i gångarna och inspekterar varorna i diskarna. Vi är varken sugna på inälvsmat eller östeuropeiska virkade gardiner, men vi suger girigt i oss av atmosfären som förstärks av trallvänlig baltisk folkmusik som också finns till salu i form av kassettband (när såg du senast ett kasettband till försäljning?!). Bakom marknadshallarna finns det riktigt billiga att köpa, men inte bärnsten, linnedukar och annat turistanpassat hantverk, utan stånd med billiga partier av diverse varor som Laima-choklad, spetstrosor och pulversoppor för en spottstyver. Det finns ingen logik i upplägget - här kan man köpa det som leverantörerna reat ut denna veckan. Vi går runt bland kläderna och drömmer om att göra det riktiga klippet - någon snygg blus utan leopardmönstrad kant, kanske, eller en skinnjacka som saknar fransar? Men vi tvingas ge upp för här finns främst ytterligheterna representaterade och det är ju det som är charmen - en hemmadress från femtiotalet eller genomskinlig spetsbody - allt kan ju köpas för pengar och att handla i Riga innebär en grundläggande ekonomilektion i marknadsekonomi - det finns dyra varor som efterfrågas och tillgängliga varor som reas ut.

Riga är en blandning mellan armod och vräkighet ska vi under de kommande dagarna få erfara. I Moskvakvarteret bakom marknaden finns diverse lettiska minoriteter representerade, framförallt ryssar och andra folkgrupper österifrån. Det räcker med att gå några hundra meter in bland gatorna för att se det Riga som turistbyrån inte skyltar med. Den sociala misären här är påtaglig. Tomma lagerlokaler med trasiga dörrar, sopor längs husväggarna, skräpfyllda gräsmattor och stora trähus som byggts för hundra år sedan vars sneda väggar lutar sig mot varandra i desperat behov av renovering. Vi ser gardiner bakom trasiga fönsterrutor som tejpats ihop för att hålla vinterblåsten ute och vi ser en man som gräver i en container och en utslagen människa som snubblar fram i den trista betongen med en papperspåse för ansiktet. Lim eller T-sprit eller billig Vodka från stånden bakom marknaden? Jag ser mig om efter barnen i "Lilja 4-ever" och tänker att om dethär är Lettland hur fan måste det inte se ut i Moldavien eller Ukraina? Jag håller hårdare i min handväska, likt Silvia på representation från Childhood Foundation, och tänker att bara jag inte blir rånad på mina pengar som jag ska ha till Spa-besöket sen. Hm.....my precious....va? Var det någon som sa armod? Nejdå, baltländerna är ju på frammarsch....misär? Men titta på barnet i vattenpussen därborta? Vad sött! Han leker med...sina bara händer...se så kul han har! Detta är ren och skär misär och den är mer påtaglig i Lettland småsnåla vinterblåst än i Bangkoks slum...för detta hade jag inte väntat mig från ett land med så många och nära affärskontakter med svenska företag. Detta är inte Lettlands EU-ansikte.

Bredvid den centrala marknaden ligger en Stockmann (Finlands svar på NK)-butik, i vilken krinolinklädda kvinnor i 1700-tals peruker glider runt bland lyxmärkena för att göra reklam för parfymer och där ingenting är billigt men allt du eventuellt skulle sakna av flärd finns till försäljning. Ett stenkast över floden, in i gamla staden, ligger den centrala gallerian med västeuropeiska modekedjor som "Promod", svenska "Diesel" och fräscha kaféer. Högst upp i gallerian besöker vi Kolonna Spa och för 22 lats låter jag mig skämmas bort med ett härligt massagebad med mjukgörande oljor under stjärnorna som blinkar till mig från takfönstret och en avslutande trettio minuters rygg- och nackmassage. Så naken jag känner mig iklädd en genomskinlig pappers-stringtrosa när jag ska masseras, förresten. Där fick jag för att jag skrattade åt det lettiska gatumodet!